Att ha katt. recension.

Jaha nu har jag haft katt ett tag så tänkte berätta hur de varit då!!!

Det började såhär: Jag har alltid varit uppvuxen med katt. UTEKATT that is. Då det ju är ett rovdjur har jag alltid vidhållit att utekattslivet som enda tänkbara. När jag köpte min lägga för 3 år sen bodde jag dock på bottenvåning och började kolla på möjligheterna kring att ha en utekatt. Gården var dock rätt tiny och det kändes inte heller som ett beständigt boende. Tjoff så flyttade jag och martin ihop i en ny lägenhet som var lite tyst och stor – och så blev det bara så att vi pang och bom skaffade en brittisk kortshårskatt. Vi hittade Vasa på blocket, han är från Säter men ursprungligen Baltikum. Färgen är “blå” dvs grå, ögonen e lejongula.

SÅ LITEN!

Ja så tog vi hem honom till Stockholm men han var så liten, buhu. Man ska ju inte lämna en katt mer än typ 8 timmar plus att han ju var EN KATTUNGE. Ja så vi turades om att gå hem varje lunchtimme – samt ha våra båda bröder som kattvakt peu on peu. Usch det var inte roligt. Och skaffar man 1 katt man lika gärna ha 2. Då började jakten på en till hane i samma ras och vi hittade Gorm via nån flummig facebookgrupp. Han är färgen “lila” dvs ljusare grå och till skillnad från baltikum-Vasa hade han stamtavla och bodde i Sundbyberg för den som bryr sig om just det.

dag 1!!!! stelt.

Trivdes dom ihop?
Initialt var det oerhört misstänksamt. Två dagar av kiv, sen var det ganska lugnt. Gorm var ca 4 månader yngre men tog ändå över reviret den kaxige jäveln. Feg-Vasa förlorade mot barnet. Generellt blev det bättre när vi kastrerade dem, nu när de fajtas är det lek (även om det utifrån sett är fucking fight).

Kort om rasen då.
Brittisk korthår e en innekattsras som har riktigt rundade fejor med tjocka kinder, korta armar och ben samt redig jävla tjurnacke. Har tidigare velat ha en korthårig perser (exotic) men dom verkar vara som mopsar – framavlade pga gullighet med rinniga ögon och svårt o andas 🙁 Vi skaffade hankatt då de verkar vara mer sociala – samt blir HUGE! Också lättare att föra samman 2 hanar än 2 honor. Men ja dom e fina och rätt dyra.


Hur dom är!
Vasa är betydligt mindre framfusig och lite räddhågsen av sig. Karaktär: Tjuren Ferdinand. Snäll och feg och vill bli klappad så fort man kommer hem i minst 15 minuter – men vill absolut inte bli lyft. Dricker helst vatten ur kranen, sover annars jämt platt på golven lite överallt, säl style. Har lite smådålig motorik men kan springa snabbt när han väl får upp “farten”. Ligger mest och tittar runt. (?) Är verkligen jättefin med runt perfekt fejs och lejongula, stora ögon. Livrädd för dammsugaren.

Gorm är raka motsatsen. Karaktär: Stewie i Family Guy – helt klart. Han e sjukt intelligent, jag har ändå haft typ 5 katter och han e nästan level hund? Känner igen olika ljud, vill leka apport, hämtar liksom pinnen/bollen/gosmusen och lämnar vid mina fötter. Och letar upp mig om jag gått iväg. Också sjukt motorisk, flyger upp på höga byråer, hoppar upp på fönsterbleck det finns 2 cm space på, fångar och grejer mycket grejer med tassarna vilket gör att han ser “mänsklig” ut. Fortfarande lite mindre och har lite knubbig nos och utskjutande panna, ser lite grumpy ut jämt – fast fortfarande super cute förstås. Har en mkt mer dynamisk relation med Gorm, han svarar när jag pratar och väcker mig varje morgon när klockan har ringt 1 gång. Han är inte heller ens brydd av dammsugaren.

grumpy face

En mkt underlig grej är att vi hade en liten “fårullspuff” (typ stolsdyna) som Vasa fick som kattunge. Han har sedan dess “nussat” med den, alltså gosar in ansiktet, trampar med tassarna fram och tillbaka, spinner å har sig. Snuttefilt style? Han letar liksom efter sin morsas patte !! Haha d e nästan terapi på d här… Gorm har tyvärr anammat exakt samma beteende och tränger bort Vasa i jakten på “mjölken”………  så smart e han alltså inte nej

Hur dom trivs!
Vasa verkar trivas 100% procent med sitt stilla innekatts-liv. Gorm är trippelt mer energisk, vill leka och jaga och bli stimulerad. Detta har varit och är fortfarande lite jobbigt, får så dåligt samvete när han i perioder går runt och ylar och gnäller. P.g.a. detta har jag tagit ut honom i koppel ca 7 ggr på vår patetiska innergård. Det går halvbra, han fångar nån fluga typ – men ränner upp igen till dörren så fort en annan person går förbi. Dessutom förstår han ju förstås att vår ytterdörr “leder ut till någonting annat” vilket gör att han ofta sitter där o ylar. Usch detta är verkligen största samvetspucken!!! Men annars trivs han tror jag.

Hur har ditt liv förändrats sen de kom?
Jag är ju mycket mindre ute…. Det var så intensivt där med Vasa ensam första månaderna, ville inte lämna han alls. Men ärligt talat så hade jag inte varit ute ändå? Nu känns det mer normaliserat dock. Så inte så mkt jag trodde ändå! Kan iofs ha tappat ett trettiotal följare på instagram. Haha!!!

 

Nackdelar:
Det är inte svinroligt att plöcka bajskörvar varje dag!! Har alltid SKRATTAT åt alla hundägare men jag måste också göra det även om d e m spade? Spyr!!! Vardagsrumsmattan är heelt förstörd då dom vässar klorna på den. Det är hår överallt, men vi har (LOL) köpt en handdammsugare. Rollar även kläderna varje dag. Det är rätt dyrt också med specialfoder, kattsand blöblöblö. Jag gissar också att “doften i vårt hem” säkert är lite kattsandig fast jag köper den dyra jävla lavendel versionen. Klösträd, leksaker och lektuben är dessutom fett fula. Det är lite jobbigt att resa bort/båda vill dra spontant på AW men med lite planering går ju allt att lösa. Dom leker ibland på natten och väcker en. Tidigare hade dom en JAM-period kl 04, det var inte heller jätteroligt för någon alls.

Fördelar:
Jamen vafan, det är ju ASA MYSIGT att ha katt. Att dom har små personligheter som förändras. Att man kan klappa och gosa med dom (nåja bland). Att dom är super cute när dom sover eller är snälla mot varandra. Kan liksom bara glo på dom och må bra! Att man också får se hur man fungerar tillsammans med ansvar. Det är SPÄNNANDE kan jag säga. Ja att ha någon att ta hand om ÄR mys – samt att man skjuta på att skaffa barn ett par år till då!!!! Nä men framförallt är det ändå *livskvalitet* med djur, ni vet vad jag menar. En vanlig trött dag i soffan blir 300% gosigare. Och det stora i det lilla i att man varje dag ser fram emot att komma hem <3

Är det värt det?
Jadå. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag alltid haft mina föräldrar i bakhuvudet. Alltså skulle det inte fungera skulle det ju bara vara att ge katterna till dom – där båda dessutom kanske kunde få bli utekatter. (obs! man kan tydligen inte göra en utekatt till innekatt men en innekatt kan bli utekatt – om det gäller för alltid). Ja sen önskar jag också att dom kanske varit LIIITE gosigare, typ hoppat upp i ens knä å sånt. Nu är dom alltid nära men ändå, på golvet eller i fotändan. Men ja, det är ju DJUR liksom. Men ändå, asvärt. Går ju inte att tycka annat när man fått en relation med dom.

 

Just det, d va recension, fem plus får dom
+++++

One Thought on “Att ha katt. recension.

  1. Haha underbart! Gick in på din blogg för att se om du skrivit nåt nytt om katterna och fann detta! Bättre än förväntat 😌 vill ha katt NU. Så rolig person! Tack för deeet

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Post Navigation