Tag Archives: Rotmos

VANDRAREN…

Vandraren har ingenstans att gå… sjöng man ofta när man var liten?! Men tänkte ta upp Nordmans “visa ord” eftersom jag tänkte skriva lite om det här med att vara vilsen. För vi är väl rätt många som velat ganska mycket med vad man ska göra/jobba med?! Och, framförallt: kommer man någonsin känna sig “klar”?

Och svaret från mig som “jobbar med det jag pluggat till” är: NEJ?!

Jag glömmer ibland hur jävligt allt var innan man hade 0% aning. För sen, när jag väl hittade något som kändes rätt och intressant och man bestämde sig infann sig en sån BEFRIANDE och härlig känsla. Den övergick i någon slags dvala och man fasades in i en ny identitet under tiden man jobbade och jobbade för att nå sitt nya mål. Så när man väl är framme är det ju egentligen inte så konstigt att stanna upp och tänka…. Herre GUD, är detta ALLT?!

Så när jag satte min nyexaminerade stjärt på kontorstolen märkte jag hur min “lycka” övergick i “lättare panik” och kände direkt ett behov av att påbörja något nytt (*vandraren*). Kanske inte på direkten, och kanske inte något helt nytt – för jag TRIVS BRA på jobbet och med yrket i sig, men det räcker liksom inte; jag behöver ännu en riktning… Kanske räcker en ny hobby eller ett nytt intresse, något som känns lite mer som en passion, jag venne? Vet iofs att det inte är så konstigt att känna sig osäker eftersom man har: 1 st liv i 1 st värld med 6 miljarder st möjligheter. *snurrig*

Kan just därför verkligen avundas de människor som haft en tydlig talang och passion och sen ba: KÖRT. Kan ibland känna; varför blev man inte dokumentärfilmare, mönsterkonstruktör eller pingvinforskare? Men har ju ej haft 100% passion för något av ovanstående – så det är ju inte så konstigt…. Och hallå man ju alltid SLÅ OM till något helt annat. Man ska ju jobba i fyrtio år typ!! *ångest*

Får helt enkelt hoppas att jag ska hitta passion i något som antingen blir ett förverkligande intresse (t ex politiskt aktiv el träna ungdomar i ngt) eller kanske något som så småningom bli ett nytt skojigt yrke. Jag gillar ju t ex att äta ost, odla växter och kontrollera andra. Och såklart, skriva.

 

Ett litet litet steg på denna väg är en liten “humorcirkel” jag har dratt igång med mina vänner AMNA a.k.a MAMNA och CARRO a.k.a BAJSCARRO. Vi lagar mat och skriver typ, sketcher?! Det är så konstigt att humorvärlden kryllar av killar. När de roligaste människorna jag vet är tjejs? Och istället för att “sitta på kammarn” å skoja så kan man väl försöka göra en produkt av det hela. Just eftersom ingen kommer ringa och säga– Hej! Vi tänkte att du skulle vara med i Grotesco! 

Igår brainstormade vi skämt i “Inverness” som stället heter där Amna bor. Eftersom jag typcastat dem är de båda över 185 cm och håller med DATA. Vet inte varför *gillar bara att bestämma*. Bestämde även maten 🙂 rotmos å körv <3

AMNA som har en *dyr stil* gjorde fett glittriga San Tropez-nails?!

Just nu är vi inne på psykiskt störda karaktärer. T ex en kassörska som diskriminerar och dömer och en liten gosse som istället för en hund får en fisk men ändå ger den tuggpinnar och går ut och går med den.

 

Så nu vill jag avsluta detta litet vilsna inlägg med ett par toner.

Det gör ont – men gå ändå, du kan alltid vända om
Det gör ont – men gå ändå
Du är här, och kom hit …som en vandrare

/FRIDA

 

 

fläsklägg.

Jag gillar ju mat och gärna kött. Tyvärr suger det både för den som köttet satt på men också för Moder Natur. Om inte världskrig så kommer kofisar vara anledningen till Vår Undergång… Så Sanna får vara förebilden i gruppen eftersom hon e veggie, men jag försöker iallafall 1. äta kött mera sällan och 2. käka lite andra delar än just filé d.v.s ta vara på det djur som nu har mördats.

Tänkte därför laga med Er: FLÄSKLÄGGET! (grisens armbåge el knä)

Fläsklägg med rotmos var förr i tiden fattigmansmat, och en billig styckdetalj med många koktimmar. Med andra ord, ett prisvärt och näringsrikt långkok med mört kött. Älskar husmanskost, älskar billiga priser. So far so good!

Fläsklägg finns som fram- eller baksida, alltså grisens armbågar eller knän. Framlägg ska vara lite “finare”, om man nu ens kan säga det…För det ser ju för jävligt ut, eller hur?

 När jag väl kom över fulheten och likheten med mig själv var det bara att sätta igång. Biten köpte jag på Ica för typ 40 kr. Man börjar alltså med att öppna förpackningen… Sen blir det lite äckligt eftersom både svål och ben sitter kvar. Men det är ju egentligen BRA att lära känna det man äter istället för att hämta något iogenkännligt och färdigskivat i en random frigolitförpackning.
Skölj av lägget och placera i ett kokkärl. Låt koka upp en gång och byt sedan ut vattnet helt. Ursäkta för ofräsch spis men vem orkar….


Nu ska ska skiten koka! Lägg i lite kompisar i form av purjolök, någon morot, ett par lagerblad samt vitpeppar- och kryddpepparkorn. På med locket och gå ut på stan i ca 2-3 timmar.
Nu har det krympt ihop och blivit mjukt, dags att “karva” loss allt äckel.

Nu ska det gå att pilla av “köttet från benet”… Men man inser: fan vad lite det blir kvar?? Tar man bort all svål, benbiten och det som är vitspräckligt blir det liiteliite rosa trådigt kött kvar. Lägg i dessa tillbaka i spadet för någon halvtimmes sista kokning. Tips: gå ut med soppåsen direkt.


Det finns inget värre än FULT FOTADE MATBILDER, men var så jävla hungrig efter alla timmar så jag började käka…
Ät lägget med rotmos och SKITSTARK senap, det ska svida upp i hjärnan och man ska gärna behöva dutta sig i pannan med en liten handduk.

Rotmoset gjorde jag på typ tio potatisar, 1 stor bit kålrot (tunt skivad), 3 morötter som kokades mjuka och blandades med lite av kokspadet, smör, smör och lite smör, salt och vitpeppar.

Det hela räckte till 4 vanliga portioner eller 2 av calles portioner.

Värt mödan? Det var gott, dock inte skrikgott.
Kommer göra igen? En gång i halvåret kanske…
Mört? ja det var det verkligen.
Kände jag mig som en rejäl människa efteråt? Ja!

/FRIDA